Ostindienfararen Götheborg

Ostindiefararen Götheborg II förliste 1745 i Göteborgs hamninlopp. Med de fartyg som seglade för Ostindiska Compagniet under åren 1731 - 1813 fördes hem ofantliga rikedomar från Kina till Sverige. Inspirerat av denna för Sverige så betydelsefulla handelsepok påbörjade ungefär 250 år senare det nyuppståndna Svenska Ostindiska Companiet i Göteborg byggandet av en exakt kopia av skeppet Götheborg II dock med modern säkerhetsutrustning innanför bordläggningen (www.soic.se).

Carl von Linné (1707 - 1778) fick redan som ung världsrykte och framstår som Sveriges mest berömde naturvetenskapsman, särskilt genom sina insatser inom botaniken, dess systematik, terminologi och nomenklatur. Han reste mycket själv och skickade också ut sina lärjungar i världen för att samla in främmande djur och växter. De fanns också ombord på Ostindiska Compagniets olika fartyg för att samla och dokumentera djur och växter från de många länder som besöktes under vägen till och från Kina.

Stiftelsen beslutade 2003 att tilldela Göteborgs Universitet och Ostindiefararen Götheborg ett anslag på 3 miljoner kronor till marinvetenskaplig forskning i samband med Ostindiefararen Götheborgs jungfrufärd till Kina. Forskare från Göteborgs Universitet skulle i Linnéansk anda finnas med ombord och arbeta med tre projekt under den gemensamma titeln I Linnés kölvatten.

En sammanfattning av forskningsprojekten som genomfördes 2005 – 2007 under jungfruresan t.o.r. Göteborg – Kina redovisas nedan.

Carl von Linné (1707 - 1778)

Projeket ”I Linnés Kölvatten” är ett forsknings- och utbildningsprojekt ombord på Ostindiefararen Götheborg III, en kopia av ett sjuttonhundratalsskepp från det Svenska Ostindiska Companiets flotta.  Fartyget lämnade Göteborg i oktober 2005 och for mer eller mindre längs den historiska färdleden via Spanien, Brasilien, Sydafrika, Australiska Västkusten och Indonesien till Guangzhou (Kanton) och Shanghai. Götheborg III återvände till Göteborg i juni 2007.

Projektet bestod av tre delar – biologi, oceanografi och ”public outreach”, det som ofta kallas universitetets tredje uppgift. Under hela resan till Kina och hem igen följde två forskare med ombord på fartyget. I den biologiska (zoologiska) delen uppmärksammades särskilt de resor som Linnés lärjungar gjorde under sjuttonhundratalet, bl.a. ombord på Ostindiska Companiets skepp. I slutet av resan, medan skeppet låg i London, genomfördes en konferens för att uppmärksamma 300-årsjubileet av Linnés födelse. Utrustning för att kontinuerligt ta prover på och studera plankton i relation till de oceanografiska förhållandena i ytvattnet fanns installerad ombord, och hittills har ett större arbete sammanställts (Gustav Kågesten: “A sailing deep-sea survey along the Subtropical Convergence in the South Indian Ocean”). Slutligen ett forsknings- och utbildningsprojekt riktat till skolor och allmänhet baserat på Virtue – det virtuella universitetet som är ett samarbete mellan Maryland, Bergen och Göteborg. För denna projektdel fästes plattor av akrylplast under vattenlinjen i skeppets stäv. Tillväxt av marina organismer (”fouling”) under fartygets färd kunde sedan studeras i mikroskop vid de olika hamnuppehållen. Aktiviteterna var särskilt uppskattade av skolelever och fick stor uppmärksamhet.

Även om det är alldeles tydligt att en ostindiefarare från sjuttonhundratalet inte kan betraktas som ett fullt utrustat modernt undersökningsfartyg, så står det helt klart att de flesta av de tidiga ambitionerna med projektet I Linnés kölvatten har kunnat förverkligas.  Forskarna ombord är allesammans mycket tacksamma för stödet från Erna och Victor Hasselblads Stiftelse som givit dem möjlighet att vara med i detta unika och magnifika vetenskapliga äventyr.

Stiftelsen beslutade 2002 att tilldela Tjärnö marinbiologiska laboratorium ett anslag på 3 miljoner kronor för att utveckla ett Centrum för marinbiologisk kommunikation. Detta centrum avser att knyta samman forskargrupper från hela världen och att ställa modern forskningsutrustning till förfogande för utforskning av kemiska och hydrodynamiska signalers roll för biologisk kommunikation i havet (http://www.tmbl.gu.se).

I en blandning av mikroalger äter
hoppkräftan Acartia tonsa den
ogiftiga Prorocentrum micans
(ovala celler) men avstår från den
giftiga Alexandrium minutum
(runda celler). Längden av A
minutum är 0.025 mm.
Foto: Erik Selander, Tjärnö
marinbiologiska laboratorium.

Mottagarens kommentarer

Centrum för marinbiologisk kommunikation har utvecklats till en internationell forskningsmiljö med deltagande från EU, USA och Australien. En avancerad teknikplattform har byggts upp för studier av hur marina organismer använder kemiska ämnen som signaler eller i kemisk krigföring. Ett spännande forskningsområde handlar om varför vissa mikroalger producerar oerhört giftiga ämnen, vilka kan orsaka förgiftningar hos människan t.ex. vid konsumtion av musslor. Resultat visar att de gifter som algerna producerar skyddar mot angrepp från både rovdjur och parasiter. Algerna kan även upptäcka kemiska spår från rovdjur och då öka produktionen av de dyrbara gifterna. Inom ett annat forskningsprojekt studeras hur man på ett miljövänligt sätt kan förhindra havstulpaner att sätta sig på fartyg, vilket ökar bränsleförbrukning. Syftet är att störa beteendet när havstulpanen fäster på ett skrov genom att “fel” signaler läcker ut från en bottenfärg. Med datoriserad bildanalys studeras beteendeförändringar och viktiga signalämnen kartläggs.

Kollage av bilder från Universeum

Universeum – Sveriges nationella vetenskapscentrum - erhöll 2002 ett anslag på 6 miljoner kronor till projekten Kommunikation ur evolutionärt och tekniskt perspektiv, Kemiska principer och fenomen från molekylernas värld och Giftets väg. Avsikten med det förstnämnda projektet var att utveckla experimentstationer för att illustrera tvåvägskommunikation mellan människor, djur och växter i både luft och i vatten. Syftet med projekten Kemiska principer och fenomen från molekylernas värld och Giftets väg var att på ett spännande sätt påvisa samband mellan kemi, fysiologi, morfologi, etologi, ekologi och evolution med hjälp av interaktiva experimentstationer (http://www.universeum.se).

Mottagarens kommentarer

Kommunikationsprojektet

I kommunikationsprojektet vill vi visa på och lyfta den mångfald av kommunikationssätt som finns i naturen. Vi berör generella och allmänna kommunikationssätt men belyser även specifika arters lösningar i hur de kommunicerar med varandra. Dessa specifika arter inkluderar även människan och hur vi idag försöker hitta bättre och snabbare sätt att kommunicera.

Från montern
"Greppa grodsnacket"

Några av de montrar som ingår i temat:

• Blåmesen - belyser fåglars syn och hur de använder den för att kommunicera. Montern knyter an till ett forskningsprojekt vid zoologiska institutionen vid Göteborgs Universitet.
• Greppa grodsnacket - en monter som belyser variationen i kommunikationen hos våra svenska groddjur och förstärker bilden av de groddjur vi har i utställningen.
• Regnskogens dofter - kan växter kommunicera med djur? Denna monter vill visa på detta.
• Prata med dykare - en ljudanläggning som ger oss möjligheter att prata med dykare i våra fantastiska akvarier.
• Signalomvandlingen - illustrerar hur vi kan omvandla signaler från analogt till digitalt och skicka information med ljus.
• Den sjungande svetsen - vad är ljud och hur uppkommer det? Ett lite annorlunda sätt att belysa hur ljud fungerar med hjälp av en svets från ESAB och gas från AGA.
• Mindball - hur kommer vi kommunicera i framtiden? Kommer vi kunna använda våra hjärnvågor? Denna monter vill belysa och kittla tankarna kring framtida kommunikationssätt.

Kemiprojektet

I kemiprojektet vill vi visa att kemi är angeläget, intressant och att den angår vårt dagliga liv. Dessutom lyfter vi kemi som ett ämne som behandlar saker vi inte kan se och att det därför är spännande.

Experimentscen

Några montrar som blivit framtagna:

• Värmekamera - väcker frågor och kan illustrera ett antal kemiska fenomen.
• Experimentscen - en arena för framställningen av kemiska produkter som slime och badbomber.
• Elektronmikroskopifilmer - en spännande resa som börjar på ett objekts ovansida och slutar i molekylens struktur. Visar en modell för hur material är uppbyggda, och en observationsteknik som används inom forskning.
• Mikroskop - här kan gästerna närmare studera olika objekt; sitt eget hår, en kristall, en blomma.
• Flytande kristaller - illustrerar hur vissa kristaller ändrar färg vid olika temperaturer.
• Livsgnistan - ett intressant, filosofiskt och forskningsmässigt hett tema; hur uppstod liv?
• Skolmaterial - vi har tagit fram skolmaterial; en lärarhandledning och ett upplägg för skolklasser som fr& aring;n hösten 2004 kan boka sig in på temat: ”laborera mera - med kemi”

Giftets väg

I projektet Giftets väg vill vi väcka intresse för kemi med utgångspunkt från levande svenska huggormar. De allra flesta berörs av ormar och den ”svenska” huggormen finns i vår egen närmiljö. En bra utgångspunkt för att lockas till att utforska mer. Hur farlig är den? Vad händer om jag blir biten? Gästen lockas ”ner till molekylnivå”.

I ett hörn monteras huggormsmodell - skulptur på ett huggormshuvud. Gästen uppmanas att öppna gapet och kan då iaktta hur tänderna fälls ut och även dess ihåliga struktur. Mitt i gapet visas en liten dataskärm en film på en huggorm som hugger.

• En plasmaskärm placeras över montern.
• Ett datapodium innehåller bilder, illustrationer och text om gifter, giftverkan, medicinsk användning.

Innehållet fokuserar på den svenska huggormen och dess gift. Varför använder den gift? Hur producerar den sitt gift? Hur används giftet? Hur verkar giftet på bytet/offret? Vad händer på vävnadsnivå? Vad händer på molekylnivå? Hur farlig är den? Vad är myt och verklighet? Hur behandlas bett av svensk huggorm? Hur tillverkas/verkar serum?

2002 erhöll Tjärnö och Universeum tillsammans ett anslag på 1 miljon kronor för att skapa interaktiva utställningsdelar och annan information om marinbiologisk kommunikation. Anslaget syftade också till att etablera ett varaktigt pedagogiskt och vetenskapligt utbyte mellan de båda institutionerna samt till att utveckla de publika utställningarna på Universeum och Tjärnö.

Mottagarens kommentarer

Projektet har haft som syfte att etablera ett varaktigt pedagogiskt och vetenskapligt utbyte mellan institutionerna där Tjärnö marinbiologiska laboratorium (TMBL) står som garant för den vetenskapliga kvalitén i den information som presenteras.

Blåmusslor

Universeum har gett pedagogiskt stöd till TMBL för att kunna vidareutveckla TMBLs utställningsdelar och skolverksamhet. Förutom samarbete på det vetenskapliga och pedagogiska planet har montrar och informationstavlor framställts. Dessa interaktiva montrar och informationstavlor har biologisk kommunikation i havet som tema. Pågående forskning på TMBL, med biologisk kommunikation som en viktig komponent, finns sedan januari 2004 exponerad på Universeum i form av postrar med lättläst information. En frågelåda (”Fråga Örjan!”) placerad på Universeums hemsida där allmänheten kunde ställa frågor, som rör kommunikation i havet, till en forskare på TMBL har varit aktiv fram till maj 2004. Inom projektet har även en hemsida om fjärrstyrda undervattensfarkoster som finns på TMBL översatts från engelska till svenska.

Tartu Universitet i Estland erhöll 2001 ett anslag på 3 miljoner kronor för komplettering av forskningsutrustning såsom svepmikroskop med atomär upplösning för låga temperaturer, instrumentkomplex för röntgenfotoelektronspektroskopi (XPS/ESCA), svep-Auger-spektroskopi (SAM) och en Ti:safirlaser. Avsikten med anslaget var att både stödja befintlig forskning vid Fysiska Institutet i Tartu och stimulera till ett ökat samarbete mellan forskargrupper i Estland och Sverige (http://www.ut.ee).

Fig 1. Spektralt beroende av
fotosyntesens reella effektivitet
(vänstra axeln och datapunkter)
och ljusabsorptionen (höger axel
och den obrutna linjen) för
sol-
rosblad den hittills för-
väntade effektiviteten.


Fig 2. SPM-tomografisystem,
utvecklat vid Fysiska Institutet,
Taru Universitet.

Mottagarens kommentarer

Fysiska Institutet vid Tartu Universitet har använt anslaget från Hasselbladstiftelsen till att utveckla följande huvudområden inom Institutets forskning.

• Mikroprocesser inom växtfotosyntes. I motsats till den gängse uppfattningen att fotosyntesens effektivitet minskar för ljus av våglängd över 700 nm, har vi upptäckt (med användning av en Ti:safirlaser, inköpt med hjälp av detta anslag) att i några växter (solrosor) en oväntad ökning av effektiviteten för ljus med längre våglängder, så att avsevärd verkan kvarstår vid 770 nm. (Fig 1). (Samarbete med Lunds Universitet).
• Skanningspunktsmikroskopi (SPM). En ny SPM-teknik har utvecklats – SPM-tomografi, som knyter samman SPM-avbildning med s k laserablationsteknik och på detta sätt frambringar en tredimensionell bild av underytans volym (Fig 2). (Samarbete med Chalmers Tekniska Högskola och Lunds Universitet).
• Ett nytt nanoteknologiskt orienterat laboratorium för elektronspektroskopi har utrustats vid Institutet på basis av en modern högupplöst Scienta SES 100 elektronspektrometer. (Samarbete med MAX-lab, Lunds Universitet).