Anslag

Hasselblad Science är Hasselbladstiftelsens naturvetenskapliga gren. Stiftelsens ändamål är att främja såväl fotografi som naturvetenskap. Inom det naturvetenskapliga området delar vi ut forskningsanslag, donationer och stipendier. Inriktningen för den naturvetenskapliga delen är satsning på större projekt av långsiktig strategisk betydelse och fokusområde är Västsverige.

Anslag 2019

För nionde året i rad delar Hasselbladstiftelsens ut forskningsanslag till kvinnliga naturvetare.

 

 

Kvinnliga forskares vidaremeritering 2019

Människan och rymden En kunskapsupplevelse om människans framsteg i rymden Premiär september 2019

 

Med lärmiljön Människa och rymden vill Universeum skapa en högre medvetandegrad om modern rymdteknik och forskning om rymden. Universeum vill väcka såväl barns som vuxnas lust till att själva vilja utforska och lära mer. Med kunskap och frågeställningar stimulerar de sina besökares kreativa, kritiska och innovativa tänkande. Genom att förmedla att världsledande forskning och utveckling finns i Göteborgsregionen, inom såväl våra lärosäten som i industrin, vill de ytterligare stärka samarbetet med Chalmers och Göteborgs universitet samt Göteborgsföretag med världsledande spetsteknologi inom rymdindustrin. Universeum vill därmed visa unga, att det finns intressanta arbeten inom rymdtekniken och att vägen är genom utbildning. Genom lärmiljön Människan och rymden belyser de den stora frågan om hållbarhet och jordens klimat.

 

De interaktiva lärandemiljöerna ska kommunikativt kunna möta alla åldrar och samhällsgrupper. Oavsett ålder eller kunskapsnivå ska besökaren finna nytta och nöje i upplevelsen är Universeums utgångspunkt.

 

Hasselbladstiftelsen stödjer projektet Människan och rymden med 2 miljoner kronor.

Vetenskapsfestivalen

Hasselbladstiftelsen stödjer Vetenskapsfestivalen med 300 000 kr.

 

Anslag 2018

För åttonde året i rad delar Hasselbladstiftelsens ut forskningsanslag till kvinnliga naturvetare.

 

Kvinnliga forskares vidaremeritering 2018

Hasselbladstiftelsens anslag till stöd för kvinnliga forskares vidaremeritering inom naturvetenskap. Anslaget kan utvidgas till angränsande teknikområden och s.k. life science och gäller för forskare vid Chalmers och Göteborgs universitet.

 

Årets anslag till kvinnliga forskare går till Brina Blinzler, forskarassistent vid material- och beräkningsmekanik, Chalmers och Marina Rafajlovic, forskarassistent vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.

 

 

 

 

Vetenskapsfestivalen

För sjuttonde året stödjer Hasselbladstiftelsen Vetenskapsfestivalen.

Varje år skapar Internationella Vetenskapsfestivalen Göteborg en mötesplats för kunskap, inspiration och nya perspektiv. Vetenskapsfestivalen har omkring 70 000 besök årligen vilket gör dem till ett av Europas ledande populärvetenskapliga evenemang.

 

Photo: Niclas Bernstone

Photo: Niclas Bernstone

Festivalen blandar vetenskap och kultur på spännande sätt. Det finns tre separata program: ett program för allmänheten, ett skolprogram och ett program för branschen – Forum för forskningskommunikation.

 

Vetenskapsfestivalen får stöd på 300 000 kr från Hasselbladstiftelsen.

Inför 50-årsjubileet av månlandningen 2019 stödjer Hasselbladstiftelsen Chalmers satsningen på gästprofessorer för att driva forskningsprojekt kring rymden. Fem gästprofessorer har i dagsläget utsetts som alla kommer att vara placerade vid Onsala rymdobservatorium.

 

Kopplingen mellan Hasselbladstiftelsen och observatoriet går tillbaka ända till 1975 då Erna och Victor Hasselblad, stiftelsens grundare, donerade marken till Chalmers för att kunna bygga det radominneslutna teleskopet för mottagning av cm- och mm-vågor. Paret Hasselblad bodde i närheten och ägde marken runtomkring. Den 21 maj 1976 invigde Carl XVI Gustaf det nya teleskopet vid rymdobservatoriet på Råö.

Bild från observatoriet, 1976. Erna och Victor Hasselblads hus i vänsterkant.

 

James L. Davis, Research Professor vid Lamont-Doherty Earth Observatory, Columbia University, New York, USA. Davis har ett förflutet som samarbetspartner med forskargruppen Rymdgeodesi vid Chalmers, placerad på Onsala rymdobservatorium. Under 80-talet genomfördes flera studier inom geodetisk långbasinterferomtri (VLBI = Very Long Baseline Interferometry) för att förbättra metodens noggrannhet, och speciellt då observationer av atmosfärens inverkan. Därefter, under 90-talet och några år efter millennieskiftet, deltog Davis i gemensamma projekt som inkluderade GPS-observationer och studier av landhöjningen i norra Europa. Davis har i dag en bred profil som sträcker sig över flera forskningsområden som t.ex. klimatrelaterad forskning rörande havsnivå, istäcken och glaciärers dynamik. I detta nya samarbete knyts det an till tidigare arbeten inom atmosfärsmätningar och jordskorpans dynamik i norra Europa där det fortfarande finns förbättringar att göra gällande noggrannheten hos de geodetiska mätningarna, som förhoppningsvis öppnar för att nya geodynamiska frågeställningar kan adresseras.

 

Bild från observatoriet 2018

 

Matt King är professor i polar geodesi vid School of Land and Food, University of Tasmania, Australien. Hans kompetensområde är geodetiska observationer av den globala vattnencykeln, inklusive isars massbalans och förändring av havsnivå, speciellt med användning av ”Global Positioning System” (GPS) och ”Gravity Recovery and Climate Experiment” (GRACE). Han arbetar också med att reducera systematiska och slumpmässiga fel behäftade med dessa tekniker för att maximera informationsinnehållet i data och förbättra de uttolkade resultatens tillförlitlighet. Hans forskning omfattar för närvarande följande breda områden: i) mätning och modellering av landhöjning i Antarktis för att förstå tidigare och nuvarande ismassförändringar; ii) förbättrade observationer av havsnivåförändring relaterat till isavsmältning vid polerna; iii) använda geodetiska tekniker för att förstå förändringar hos istäcken och glaciärer; och iv) sondera jordens inre struktur baserat på observationer av landhöjning och jordbävningar.

 

Onsala rymdobservatorium 2018

 

Prof. Paola Caselli fick sin doktorsexamen i Astronomi vid universitetet i Bologna 1994. Sedan 2014 är hon en av föreståndarna för ”Max-Planck Institute for Extraterrestrial Physics” i Garching, Tyskland, där hon leder ”Centrum för astrokemiska studier”. Hon är en av de mest framstående astronomerna i Europa. Hennes forskning sträcker sig över ämnen från studien av unga, planetformande skivor till galaxers kemi i det unga universum. Några av hennes viktigaste bidrag gäller förståelsen av de grundläggande fysikaliska och kemiska processer som reglerar och kontrollerar de tidigaste faserna vid stjärnors födelse.

 

Dimitra Rigopoulou är professor i Astrofysik vid Oxford University, England.  Hon är en mycket framstående astronom och tillhör det absoluta toppskiktet i världen. Hennes forskning spänner över ämnen från studier av unga galaxer i det tidiga universum till undersökandet av närbelägna aktiva- och stoftinbäddade galaxer. Några av hennes viktigaste bidrag gäller förståelsen av de grundläggande fysikaliska processerna som reglerar stoftinbäddad stjärnbildning i avlägsna och närbelägna galaxer, samt utvecklandet av diagnostiska redskap (framför allt inom det infraröda våglängdsområdet) för att studera dem. Hennes 160 granskade publikationer har över 15.000 citeringar (h-index 64).  Läs mer på Dimitras hemsida.

 

Mark Birkinshaw är professor i kosmologi och astrofysik vid University of Bristol. Fram till 1995 arbetade han i USA vid Smithsonian Institution Astrophysical Observatory och vid Harvard University där han var involverad i förberedelserna för lanseringen av röntgenteleskopet Chandra. Birkinshaw är mest känd för detekteringen av Sunyaev-Zel’dovich-effekten. Denna svaga signal har en karaktäristisk signatur i mikrovågsområdet av det elektromagnetiska spektret och ger information om den heta gasen som fyller utrymmet mellan galaxerna i en galaxhop. Upptäckten öppnade upp för ett helt forskningsområde och har även använts för att identifiera tidigare okända galaxhopar på kosmologiska avstånd. Birkinshaw har varit i framkanten för extragalaktisk forskning genom hela sin karriär. Han är aktivt involverad i flera internationella samarbeten som XXL (en flervåglängdsundersökning av två delar av himlen för att studera galaxhopar och aktiva galaktiska kärnor) och arbete med LOFAR (LOw Frequency ARray, ett digitalt radioteleskop med centrum i Nederländerna och stationer i flera europeiska länder, inklusive en station i Onsala). Han använder också ALMA för att söka efter linseffekter på avlägsna galaxer orsakade av massiva galaxhopar i förgrunden.

 

Professurerna, som stöds av Hasselbladstiftelsen, kommer att  vara under perioden 2019-2021.

Extreme Universe Space Observatory – Kosmisk strålning – sub-atomära partiklar från rymden – med de allra högsta energierna genererar en ljustrimma i atmosfären som kan filmas om man har en extremt känslig och snabb UV-kamera. Det är grunden bakom det internationella projektet EUSO (Extreme Universe Space Observatory). Dessa partiklar är extremt sällsynta: i genomsnitt infaller det bara en super-energetisk kosmisk strålningspartikel per kvadratkilometer per sekel! Därför måste man observera väldigt stora områden på en gång för att kunna filma rimligt många kosmiska partiklar. Det är orsaken till att EUSO vill placera sin höghastighets- & högkänsliga UV-videokamera i rymden, 400 km ovan jord, på den internationella rymdstationen ISS.

 

EUSO-projektet kräver mycket avancerad teknik och nya mätmetoder. Det är såväl optik och elektronik som dataprogram. Dessa utvecklas steg för steg. Först en mark-baserad test-kamera, sedan två kameror för ballonger och nästa kamera som heter Mini-EUSO och ska till ISS i slutet av 2018. Mini-EUSO är dock för liten för att kunna studera den kosmiska strålningen, men kan väl verifiera teknologin och observationsmetoden från rymden samt studera de andra fenomenen som nämdes ovan. En mer avancerad version utvecklas nu för en månadslång ballongflyging 2020. Den kommer att kunna filma kosmisk strålning på grund av att den inte är så högt upp, men knappt någon av de sällsynta mest energetiska och intressanta partiklarna.

 

Hasselbladstiftlsen stödjer KTH och Christer Fuglesang för att kunna fortsätta representera Sverige i EUSO-projektet med universitet och institut från 16 länder totalt.

I Rymden med Alfons Åberg – ett samarbete mellan Alfons Åbergs Kulturhus, Chalmers och Göteborgs universitet.

Redan i tidig ålder är barn intresserade och fascinerade av frågor som har med rymden att göra. Astronomi finns runtomkring oss från att vi vaknar tills vi går och lägger oss. Ämnet är en utmärkt inkörsport till all övrig naturvetenskap och det är tacksamt att utveckla ett område som barn redan brinner för. Mänskligheten har sedan tusentals år intresserat sig för och förundrats över månen och dess egenskaper. I läroplanen för de första skolåren ingår det att lära sig om jordens, solens och månens rörelser i förhållande till varandra, stjärnbilder och månens olika faser.

 

Pedagoger i förskola och för de lägre årskullarna i grundskolan kan ha svårt att utveckla undervisningen så att intresset stimuleras och att de naturvetenskapliga fenomenen blir begripliga. Genom att i mycket ung ålder stimulera intresset genom lek och lärdom skapar Alfons Åbergs Kulturhus förutsättningar för de yngsta att i större utsträckning ta till sig kunskaper. Kulturhuset blir då en tidig länk i det livslånga lärandet och föder inspiration till såväl barn som deras pedagoger. Alfons Åbergs Kulturhus tillsammans med Chalmers och Göteborgs universitet stärker genom detta projekt kunskapsutövningen om rymden. Tillsammans blir de ett komplement till skolan och bidrar till kunskap och teorier genom lek och lärande för de allra yngsta barnen.

Synoptisk Arctic Survey –  Klimatet i Arktis förändras snabbare än på alla andra ställen på vår jord. Detta har naturligtvis stora konsekvenser för miljön i den Arktiska Oceanen med; ändrat havsistäcke, ökat färskvatteninnehåll i de övre vattenlagren, mer tillskott av flodvatten och organiskt material från land, samt ökad havsförsuring. Alla dessa förändringar påverkar ekosystemet, allt från minsta fyktoplankton upp till de högsta nivåerna i näringskedjan. Men i vilken grad förändringarna i miljön kommer att ske och till vilken grad ekosystemet påverkas är ännu inte utforskat, till stor del på grund av att det finns en mycket begränsad mängd data från stora delar av den Arktiska Oceanen. En Synoptisk Arctic Survey kommer att bidra till kraftigt till att få en bättre bild av dagens tillstånd och målsättningen är att denna skall upprepas med ca tio års mellanrum för att kunna observera förändringarna.

 

Synoptisk Arctic Survey är ett internationellt koordinerat flerskepps observationsprogram som planeras för 2010. Sverige bidrar med en ca två månaders lång expedition med isbrytaren Oden, där oceanografer, kemister och biologer kommer delta.

 

Hasselbladstiftelsen stödjer arbetet för styrgruppen med planering inför expeditionen.