Dayanita Singh är 2022 års Hasselbladpristagare. Arkivet är ett genomgående tema i hennes omfattande karriär och i utställningen på Hasselblad Center är det just arkivet som är i fokus. Genom åren har hon banat väg för nya sätt att visa och tillgängliggöra fotografi.

Singh utmanar det konventionella sättet att visa fotografi genom att skapa sina egna ”museer” i form av installationer eller publikationer och har på så sätt banat väg för nya sätt att visa och tillgängliggöra fotografi. Singhs fotografier lever till synes egna liv men likt en skicklig kompositör sätter hon bilderna samman i stycken som är noga uttänkta i en poetisk lek med tema och association.

Sedan tidigt 2000-tal har Dayanita Singh fotograferat och dokumenterat allt från lokala stadsarkiv till domstolsarkiv i Indien. I  File Museum ses 140 bilder av olika slags arkiv fyllda med dokument, vissa av arkivhandlingarna är omsorgsfullt inlindade i tyg medan andra ligger i högar från golv till tak. Att hitta fram till rätt dokument kan verka som en omöjlighet men i Singhs bilder träder ett nära band mellan arkiv och arkivarie fram, högarna av dokument blir en förlängning av arkivarien och följer därmed sin egen inre logik.  Hon fascineras av det faktum att arkivarier i Indien inte bara skapar sina egna strukturer men också ofta individuella katalogiseringssystem.

Boken är central i Dayanita Singh's arbete och metod vilket blir tydligt i Museum Bhavan, som består av nio olika museer i bokform där sidorna kan vecklas ut i långa rader. Boken gör museerna mobila och Singh kan med lätthet sätta upp en utställning varhelst hon önskar. Bokens serier och sekvenser återkommer även i hennes större installationer av trä men här bryter hon ordningen och flyttar runt på bilderna efter behag. Installationen Pothi Khana består av pelare med fotografier som breder ut sig som en skog i rummet. Serien Time Measures visar rödfärgade knyten som är ett traditionellt sätt att förvara dokument på i Indien där den röda färgen håller borta skadedjur från dess innehåll. Genom tidens gång har knytena blekts och fått avtryck av sina grannar. Mona Montages (Mona in the Archive), som är ett av de nyare verken, ett kollage mellan porträtt och arkiv som är en hyllning till Mona Ahmed. Mona har varit närvarande både som nära vän men också som inspiration i Singhs liv sedan 1989 och hon återkommer i flera av serierna.

I serien Museum of Innocence (The Madras Chapter) ingår 20 silvergelatinfotografier från tre bostadsmuseum samt ett inramat textfragment ur författaren Orhan Pamuks roman Museum of Innocence. Ett bostadsmuseum är ett hem som blivit bevarat för eftervärlden efter personens bortgång. När Singh läste Pamuks roman blev hon inspirerad till att gå igenom sitt eget arkiv och hon skapade en serie med fotografier från skådespelare, politiker och aktivist MG Ramachandran, Sivaji Ganesan och K Kamaraj bostäder.   I det tillhörande textstycket svarar Singh på Pamuks romankaraktär och för på så sätt in sig själv i historien.

I samband med utställningen och priset publiceras en ny bok om Dayanita Singhs arkivarbeten, härtill har Orhan Pamuk skrivit en gripande essä om hennes fotografier. Publikationen innehåller flera av serierna från utställningen, inklusive hela den visuella essän Sea of Files och det är även första gången som Museum of Innocence (The Madras Chapter) publiceras.

Bild: Mona Montage, 2021  © Dayanita Singh