Dayanita Singh

Hasselbladpristagare 2022

Hasselbladstiftelsen har glädjen att meddela att fotografen Dayanita Singh har utsetts till 2022 års mottagare av Hasselbladpriset. 

 

Dayanita Singh bor i New Delhi och är den första pristagaren från Sydasien samt den första som mottar den nya prissumman på 2 miljoner kronor. Prisceremonin kommer att äga rum i Göteborg den 14 oktober 2022. Samma dag öppnar också en utställning med ett urval av Dayanita Singhs verk på Hasselblad Center. Då kommer även en bok om konstnären med en nyskriven essä av den turkiska författaren Orhan Pamuk att släppas.

 


Stiftelsens motivering till valet av Dayanita Singh som 2022 års Hasselbladpristagare:

Med sina nyskapande fotografiska verk har Dayanita Singh banat vägen för nya sätt att engagera sig i bilder. Hennes omfattande arbete inkluderar både ett humanistisk synsätt till porträttgenren och ett genomgående intresse av arkivet. Fotografierna presenteras alltid på ett innovativt sätt i böcker och installationer. 

 

I hennes unika mobila ”museer” kan bilderna lyftas fram, arrangeras om och arkiveras, vilket uppmuntrar publiken att interagera med verken. Med sin utpräglade känsla för materialitet gör hon fotografierna i dessa ”museer” till sammanlänkade verk som är laddade med både poesi och berättelser. Genom ett arbete som drivs av en ständigt närvarande nyfikenhet har Dayanita Singh haft och har fortfarande ett stort inflytande på yngre fotografer internationellt och i synnerhet i Indien. 

 

 

Juryn bakom Hasselbladpriset 2022

Juryn som nominerat årets pristagare till Hasselbladstiftelsens styrelse:

Joshua Chuang
Ordförande i juryn, curator, redaktör och förläggare, USA

Koyo Kouoh
VD och chefscurator, Zeitz Museum of Contemporary Art Africa, Sydafrika

Susan Meiselas
Fotograf, Hasselbladpristagare 1994, USA

Daniel Palmer
Professor och biträdande dekan för forskning och innovation, School of Art RMIT University Melbourne, Australien 

Niyatee Shinde
Fotohistoriker, curator, chef TurmericEarth Art Projects, Indien

 

 

– Jag kan knappt förstå att det är sant! Jag känner mig hedrad och ödmjuk inför att tilldelas detta pris från Hasselbladstiftelsen. Jag har länge velat hålla en kurs jag skulle kalla ”Dansar med min Hasselblad”. Att nu få detta pris och bli en i raden av de högt respekterade pristagarna hade jag aldrig kunnat drömma om. Jag tar emot denna utmärkelse och tillägnar den mina böcker och mobila museer, säger Dayanita Singh. 

 

– På ett generöst sätt öppnar Dayanita Singh upp för intima, emotionella och fysiska möten med fotografi. I sitt arbete skapar hon berättelser med utgångspunkt i arkivets ramverk som sedan omvandlas och får en ny form. Hennes verk påverkar publiken på flera plan, dels blir åskådaren berörd av bilderna och uppmanas även att interagera med dem. Detta kommer att återspeglas i utställningen på Hasselblad Center som kommer att fokusera på de portabla ”museerna” och arkivens betydelse, säger Stefan Jensen och Louise Wolthers, curatorer för Hasselbladpristagarens kommande utställning. 

 

– Genom sitt intuitiva och mångfacetterade förhållningssätt till fotografi kan Dayanita Singh både dokumentera och levandegöra de komplexa sidorna av den mänskliga erfarenheten. I en alltmer virtuell tidsålder är hennes praktik rotad i den fysiska världen. Hennes bilder engagerar det förflutna och nuet på ett sätt som är lika strukturerat, omedelbart och oförutsägbart som livet självt, oavsett om de ses i en bok, tryck eller fristående trästrukturer,” säger Joshua Chuang, ordförande i juryn för Hasselbladpriset 2022. 

 


Dayanita Singh biografi 

Dayanita Singh föddes i New Delhi 1961, där hon även bor och verkar. Hon studerade visuell kommunikation vid National Institute of Design i Ahmedabad och tog examen 1986. Som examensarbete gjorde Singh en fotobok där hon följde tabla-virtuosen Zakir Hussain under en turné i Indien. Senare studerade hon fotojournalistik vid International Center of Photography i New York, USA och slutförde sina studier där 1988. När hon återvände till Indien fick hon i uppdrag att fotografera personer från Hijra-gemenskapen och mötte då Mona Ahmed som sedan blev en vän för livet. Singh har under hela sitt verksamma liv undvikit olika typer av klichéer, sentimentalitet och vedertagna fotografiska grepp och har på senare tid rört sig bort från fotojournalistiken. Genom att sätta fokus på personer i sin närmiljö utmanar hon den exotiserande och förutfattade bilden av Indien. 

 

Sedan 1989 har hon givit ut ett flertal publikationer och 2001 fick hon sitt internationella genombrott med utställningen Empty Spaces på Frith Street Gallery i London. Strax därefter började hon utforska fotobokens möjligheter som utställningsyta och publikationen blev en allt viktigare del i hennes praktik. I sina böcker experimenterar hon med olika sätt att betrakta fotografi och hon suddar ut gränserna mellan bok, objekt och utställning. Fotoböckerna agerar galleri medan utställningarna fungerar som kataloger för böckerna. I boken Sent a Letter (2008) fortsatte Singh att utforska hur hon kunde nå en ännu större publik med sina publikationer. Sent a Lettter består av en tygbeklädd ask med sju små dragspelsformade fotoböcker. 

 

2007 publicerade Singh Go Away Closer som innehåller 31 svartvita fotografier utan text som hon beskriver som en roman utan ord. Blue Book (2008) består av fotografier Singh tagit under sina vandringar i industrilandskap, platser som kan finnas var som helst i världen. Därefter följde boken Dream Villa (2010), en publikation som visar hur natten kan förvandla vardagliga situationer till mystiska och obehagliga händelser. 

 

Under det kommande decenniet utvecklade Singh konceptet ”boken som utställning” med publikationen Museum Bhavan (2017) som är en samling av nio volymer med text – där var och en är sitt eget museum. Museum Bhavan bygger på tidigare projekt, bland annat File Room (2010) som är ett rekviem till pappret i den digitala tidsåldern. File Room innehåller fotografier på arkiv med oändliga rader papper från myndigheter, indiska domstolar och institutioner. Singhs bilder från arkiven visar hur svårt det är att förvalta ett kollektivt minne i ett land med mer än en miljard invånare. Museum of Chance (2015) väver samman till synes slumpvisa bilder och berättelser till en ändlös labyrint av sammanhang. 

 

Singh har skapat förutsättningar för att uppleva den fotografiska konsten på nya sätt, objekten är avsedda att röras vid, betraktas och läsas i stället för det traditionella sättet att se på fotografi. I Suitcase Museum (2015) samlas bilder från hennes omfattande arkiv i två väskor som kan flyttas från plats till plats. Med Museum of Shedding (2016) bröt Singh återigen ny mark – i verket ingår montrar men även en säng, stolar, skrivbord och ett dokumentskåp att förvara fotografier i, det vill säga allt en curator kan behöva i sitt arbete. På senare tid har några av Singhs museer utvecklats och fått en enkel pelarform bestående av fem kuber som kan vikas ihop samt en tillhörande pall. Serien Montage bygger på hennes eget omfattande arkiv av sammanlänkade alster och utgörs av bilder med samma storlek och format. 

 

Under sin långa karriär har Singh haft över sextio internationella separatutställningar och har representerats över hundra gånger i samlingsutställningar. Hon har tilldelats sex internationella priser och publicerat drygt 20 böcker, de flesta i samarbete med förläggaren Gerhard Steidl. Under våren 2022 kommer Singhs konst att visas på en stor retrospektiv utställning på Martin Gropius Bau i Berlin. I juni 2022 publicerar Singh ytterligare en bok, Let´s See, även denna gång i samarbete med Steidl.